Ute var det den vackraste höstkvällen på länge, video projicerad som en sängschablon, längd 26,24 min, nedan visas förkortad version på 4 min

Det finns en intervju med min mormor från 1997. Hon berättar om hur det var när hon var barn på arbetsstuga. Den första kvällen då hon blivit lämnad av sin pappa låg hon ensam i en säng med gardiner neddragna redan kl 18. Titeln på verket är det hon beskriver då hon ska försöka somna, hon tänkte på hur det hade varit om hon istället var hemma. Att hon kunde vara ute och leka på gården i den vackra höstkvällen. Jag har filmat på hennes hemställe i en liten by i Tornedalen en kväll och man kan följa hur ljuset ändras i vegetationen när solen rör sig på himlen. Jag vill på ett vis föra denna kväll till hennss säng och har projicerat filen genom en schablon av typisk säng som jag har sett på foton i arkivet. När jag filmade kom en tanke om att ljusets gång, hur det ändras över dagen är detsamma som för närmare 100 år sedan men landskapet har förändrats. Verket kan också komma att handla om tiden, om platsen och tiden.